Eksta IF

EKSTA IDROTTSFÖRENING
bildades 29/11 1937
Ingen seriefotboll

eksta

Uppgifter om idrottsföreningar på Gotland Ur Sveriges Idrottsfolk VI-VII år 1948

Eksta Gymnastik- & Idrottsförening
Postadress: Stjärnarve

OLOF BOBERG, handlanden, f. 25/1-14 i Eskelhem. Sekreterare från 43. Tidigare representerat Eskelhems IF, ordförande 37-41. Utövat friidrott och gymnastik. En av stiftarna av Eskilshems P 37 och gymnastikledare 37-39. Personligt rekord: 100 m 11,1. Fältidrottsmärket i silver. Gotlands Idrottsförbund:s förtjänstplakett i brons.
ELERT JAKOBSSON, jordbruksbiträde, f. 30/7-27 i Eksta. Tidigare styrelsesuppleant. Utövar friidrott och pärk. Personligt rekord: 100 m 12,0. Riksidrottsmärket i brons.
GÖSTA JAKOBSSON, jordbruksbiträde, f. 29/6-22 i Eksta. Kassör från 46. Ordförande 39-40. Gymnastikledare från 39. Ledare av gymnastiksektionen Utövar friidrott och orientering. Personligt rekord: 400 m 57,0. Riksidrottsmärket i silver, stip.-medaljen i brons.
SUNE JACOBSSON, lantbrukare, f. 28/3-22 i Eksta. En av initiativtagarna. Ordförande och sekreterare ett flertal år. Genomgått gymnastikledarekurs. Utövar simsport och friidrott, tidigare även fotboll och bandy. 3:e placering i DM 44 å 200 m bröstsim. Riksidrottsmedaljen. i silver.
SVEN JACOBSSON, målare, f. 20/12-19 i Sproge. Ordförande från 45. Vice ordförande 43. Utövar friidrott, orientering och pärk. Riksidrottsmedaljen i silver.
WERNER JACOBSSON, lantbrukare, f. 13/2-19 i Fröjel. Vice sekreterare från 46. Ledamot av simsektionen från 46. Representerar A-laget i fotboll 37-38. Utövar även simsport. Gymnastikmedaljen i silver, simborgarmärket.
STEN LARSSON, lantbrukare, f. 9/7-18 i Eksta. Ordförande 43-44. Ledamot av friidrottssektionen. Tidigare representerat Levide IF. Utövar friidrott och orientering. Utövar friidrott och orientering. 3:e placering. i LM 43. Riksidrottsmedaljen i brons.
ALVAR MELLIN, jordbruksarbetare, f. 31/12-27 i Fröjel. Friidrottsledare 46. Utövar friidrott och orientering. Skolidrottsmärket i silver, lejonmärket i brons.25 år med Eksta IF (1937-1962)

Eksta IF 25 år jubileumskrift

Tidningsartiklar

En titt i gamla protokoll och årsberättelser.
Eksta IF bildades den 1 oktober 1937 hos Olof Jacobssons, Lillegårds. Detta kan man utläsa från första protokollet. Till denna första sammankomst hade folkskolläraren Ivar Larsson i Levide kallats för att hjälpa till i starten.
Några idrottsintresserade ungdomar i socknen hade samlats för att skapa en fast organisation, i vilken man kunde träna och tävla tillsammans.
Hur många medlemmar föreningen fick från första stund finns inga uppgifter på. Möjligen kan detta vara nämnt på protokollets första sida, men en olycka har tydligen hänt någon sekreterare, som stjälpt en bläckflaska över de tre första paragraferna och gjort dem så gott som oläsliga.
Medlemsmatrikel saknas för åren 1937- 1947. Däremot finns alla protokoll och kassa-böcker i behåll liksom alla årsberättelser f.o.m 1939. I berättelsen från 1939 nämns 25 manliga och 5 kvinnliga aktiva medlemmar.
Den första styrelsen.
I den interimsstyrelse som valdes vid Lillegårds 1937 ingick som ordförande Ivar Jakobsson, Bopparve, vice ordförande Sune Jacobsson, Lillegårds, sekreterare Brita Larsson, Rondarve, kassör Axel Muldin, Bjerges och som materielförvaltare Sten Larsson, Rondarve. Vid första årsmötet den 10 jan. 1938 i Eksta skola valdes Rickard Andersson, Tomsarve till ordförande. Styrelsen i övrigt oförändrad.
Gotländsk idrott, fotboll och allmän idrott.
Protokollen och årsberättelserna från de första åren är inte alltid så utförliga, men man får enda en något så när klar bild av vad som förehades. På våren 1938 söktes inträde i före-ningen Gotländsk idrott, och pärk och varpa kommer på programmet. Likaså talas det om inköp av måttband, idrottsdräkter och fotbollar. Åtet därpå skaffas stav, spjut och diskus. Samma år berättas om klubb matcher och klubbrekord.
Den 28 mars 1939 vinner Eksta IF inträde i Riksidrottsförbundet eller som det hette på den tiden Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningars Riksförbund.
Kuriosa.
Egentligen hade det innan 1937 idkats gotländsk idrott i Eksta och allmänn idrott med för den delen. Vid tiden omkring Stockholmsolympiaden 1912 lär det ha funnits en idrottsförening, vilken dock ej varansluten till något förbund. Ja, det sägs att en ekstabo t.o.m. tränade maraton för att delta i olympiaden. Av någon anledning fanns han inte med på startlinjen nä startskottet small.
Kärlek i kronans kläder.
Redan de första åren talas om olika sätt att skaffa pengar till verksamheten. En föregångare till våra dagars Djupviksfest går av stapeln sommaren 1938, och paketauktioner och teater anordnas i skolan. De första krigsåren färger av sig på Pjäsvalet ”Kärlek i kronans kläder”, som tycks ha gjort stor succé. Teatergänget, som så småningom blev ett revygäng, uppträdde i Hablingbo och senare i Sanda. På sistnämnda ort berättas det ha hänt en del underliga saker…
Riksmarsch och spänstgymnastik.
Under krigsåren i början på 40-talet var ekstaborna spänstiga värre. Att ta Lejonmärket och riksmarschera var populärt liksom att delta i Fria idrottens dag. 1941 erövrades 88 märken i gånglandskampen Sverige – Finland.
1940-1942 ”Glädjens år”
Trots inkallelser och besvärligheter vinner idrotten terräng i bygden. Ordf. Gösta Jakobsson verkar riktigt glad när han avger rapport 1940:
”Styrelsen kan med tillfredsställelse fastslå, att intresset för idrott och gymnastik har ökats inom föreningen …
Under nuvarande tidsläge har idrottens stora betydelse som fysisk fostrare erhållit allmän-nare förståelse och glädjande nog har skaran ökats…
Och 1942 låter det så här:
”Året har säkert varit det bästa i föreningens femåriga tillvaro sett ur idrottsynpunkt både kvantitativt och kvalitativt”.
Temperaturen sjunker.
Det märks att medlemmarnas träningsvilja avtar i takt med det minskade krigshotet utifrån. Intresset att hålla kroppen i god form sjunker. 1943 års ordf. Sten Larsson undrar: ”Träningskvällar har liksom förr om åren varit anordnade men de självdogo i brist på intres-se. Ett försök att intressera medlemmarna för orientering har gjorts, men det blev lika litet uppmuntrande som i de flesta andra idrottsgrenar. Det måste vara något fel någonstans, när endast en av 50 s.k. aktiva medlemmar utnyttjar föreningens redskap för träning. … En allmän uppryckning torde vara på plats. … Man blir och känner sig bättre, när man märker hur kroppen och viljan blir starkare”.
Mera kuriosa.
Felräkningspengar, schack och brandkår. Vid årsmötet 1942 beslöts att kassören skulle åtnjuta 1% av rörelsen i felräkningspengar. Omsättningen utgjorde det året kr. 2898:81, vilket skulle göra c:a 29 kr. Antagligen blev det för mycket, enär beslutet upphävdes påföljande år.
Man prövade på andra sysselsättningar vid sidan om Idrotten. En schackklubb bildades 1943 men förde en tynande tillvaro. Året därpå godkändes ett förslag om bildandet av en frivillig brandkår inom föreningen med Gustav Skörnemo som brandchef. Någon brand fick den brandkåren aldrig släcka, enär det hela stannade vid en paragraf i protokollsboken.
Ljusare tongångar skönjas.
Föreningen har börjat komma ur sin vågdal, nya ungdomar kommer till och det blir bättre fart på verksamheten. Simning står på programmet 1945 och orientering året därpå.
Man deltar med pärklag i Stångaspelen, är med i friidrottsserien, tar idrottsmärken, och det är nu som intresset för terränglöpning vaknar ordentligt. En ung löpare, Gustav Söderlund, börjar göra Eksta IF:s färger (röd tröja och blå byxor) kända på ön. År 1946 börjar något som vi skulle kunna kalla ”Söderlundepoken”, som omfattar 7 år.

Ovanstående är några glimtar ur Eksta Idrottsförenings 25-årsskrift (1937-1962).

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
(En nedbantad version av Bernt Jakobssons berättelse om Eksta IF)

Eksta IF bildades den l okt.1937 hos Olof Jakobsson Lillgårds. Det fanns intresse för idrott här i socknen. Man hade bett Ivar Larsson skollärare i Levide och en känd idrottsprofil att hjälpa till att bilda Eksta IF. En interimsstyrelse valdes med Ivar Jakobsson, Ajvide, som ordförande, Sune Jakobsson, Lillgårds, vice ordförande, Britta Larsson, Rondarve, sekre-teterare, Axel Muldin, Bjerges, kassör och Sten Larsson, Rondare, materielförvaltare. Alla är tyvärr borta nu.
Vid årsmötet 1938 valdes Rickard Andersson till ordförande, men i övrigt blev styrelsen oförändrad. 1939 söktes inträde i Föreningen Gotländsk Idrott, Varpa och pärk kom då med i programmet. Idrottsdräkter köptes med blå byxor och röda tröjor, samt fotbollar och materiel för friidrott. Man sökte och fick medlemskap i Svenska Gymnastik & Idrottsföreningarnas Riksförbund (Riksidrottsförbundet). Det var 30 medlemmar varav 5 kvinnliga. Samma år deltar man i Stångaspelen med pärk- och varpalag. Varpakastarna går sedan till special-klubben Fröjels varpaklubb. Den föreningen läggs ner och varpakastarna kommer tillbaka till Eksta IF och bildar varpasektionen där 1964.
1944 bildades en frivillig brandkår som en sektion med Gustav Skörnemo som brandchef, men det stannade med en paragraf i protokollsboken.
För att få in pengar att driva idrottsföreningen anordnade man fester, paketaktioner och teater. Pjäsen (Kärlek i kronans kläder) var en mycket uppskattad, och den spelades även i Hablingbo och Sanda. Omsättningen i början av 40-talet var ca: 3000 kronor.
Pärk spelades under hela 40-talet, så gott som varje år ställde man upp i Stångaspelen med gott resultat. Sedan var det bara sporadiska försök att få igång pärkspel igen, ända tills 1980-talet, som Bertil Carlsson och Bo Lautin fick igång pärk igen, och vi har idag 2007 ett duktigt damlag, som spelar både fram och bakpärk.
Issporten började egentligen med bandy i slutet av 40-talet och det spelades bandy på Hajstädeväten och Aikasvät, och vi spelade matcher mot Fröjel, Levide Klinte och Vamlingbo. Sedan blev det ishockey. Rinken här i Eksta som ännu är kvar och används under kalla vintrar stod färdig säsongen 1954 – 55. Det var mycket populärt. Mycket folk var det på hemma-matcherna. Eksta IF hade både A och B-lag. Man ordnade matcher mellan gubbar och tösar som var mycket välbesökta. Problemet var att en del vintrar var milda, ibland kunde man inte spela färdigt serien eller DM-et någon gång och då fick man fortsätta nästa år. 1963-64 byggdes en konstfrusen bana i Hemse och vi fick istid och kunde träna mer och vi skaffade oss tränare (spelande tränare) såsom Kent Fredriksson och Peder Ahlström. Vi spelade i Gotlands högsta serie DIV III. Vi blev den ständiga tvåan. Men 1976 vann vi och var klara för fastlandsserien DIV II. De flesta spelarna ville inte satsa som ett DIV II-spel fordrade. Vi blev kvar i den gotländska DIV III. Förutom A och B-lag hade vi juniorlag, äldre och yngre pojklag.
Juniorlaget vann serien och DM flera gånger, och kvalificerade sig till JSM i Nybro och Malmö. 1978 bildades specialklubben Sudrets Hockey Club och Eksta kom att ingå i den. Några av ledarna under den här tiden var Henning Edberg, Kurt Pettersson, Allan Kristiansson, Torsten Ahlqvist, Sigvard Löfstedt, Rickard Ahlqvist, Krister Melin, med flera. Mer information finns i en mycket väldokumenterat i ”Ishockey:n i Eksta IF”, som är gjord av Peder Ahlsfröm, Klintehamn och Kurt Pettersson, Eksta.
Det största enskilda projektet som Eksta IF har arbetat med är nog Vindelälvsloppet en fyra-dagarsstafett på 35 mil och 22 löpare, från 5 km upp till maratonsträckan fem år i rad och några år senare startade vi i Vindelälvsloppet. 24-timmarsloppet på skidor var ett annat stort projekt. Ett stort och mycket arbetskrävande projekt framöver är ju att Eksta IF skall arrangera SM i Varpa år 2010.
Varpan är nu den sporten som vi tävlar mest i. Med stora framgångar för Oldgirls och Oldboys, både DM och SM (guld och silver medaljer) och lagom till 70-årsjubileet hade Eksta två lag i finalen i 2-manna SM för Oldboys. Flest antal kastare hade vi i slutet av 90-talet och början av 20-hundra. Vi var 64 licensierade kastare, merparten var ungdomar, tack vare ett mycket stort arbete i många år av Erik Holmqvist och Bo Lautin. En av våra bättre kastare över tiden är Yngve Lindvall han var den första som erövrade ett JDM i varpa till Eksta IF. Han har varit Eksta IF trogen i alla år. Elitkastare som han är, den första i Eksta IF.
Eksta IF driver ungdomsgården som är en träffpunkt för ungdomar, som Bo Lautin startade för några år sedan, som är en mycket populär träffpunkt, med storbild och populära spel.
I dag har föreningen 300 medlemmar och vi har aldrig varit flera än idag. En idrottsförening kostar pengar att driva. Djupvikstesten var en god inkomstkälla i många år. Nu har vi ett mycket gott samarbete med andra föreningar i socknen genom FIS (föreningar i samarbete) och där hjälps vi åt att dra in pengar med gott resultat.
Bernt Jakobsson