EKEBY BOLLKLUBB
bildades 23/6 1879, näst äldst. 1947 Gotlands Ekeby BK vid intr. i RF

Stabbgården

Ekeby Bollklubb är den näst äldsta idrottsföreningen på Gotland och den bildades redan 1879. Från början fanns ingen idrottsplats men så småningom ställdes Lindarve en äng (den så kallade Stabbgården) till klubbens förfogande och den skänktes senare till Ekeby Bollklubb.

Intresset för sport var stort och de flesta unga män har väl suttit ordförande eller varit engagerad i klubben något eller några år. Från början hade man ”våg” varje midsommar och tävlade mot lag från andra socknar. Det avslutades med förplägnad och fest samt fiolmusik.

Ekeby bollklubb hade fest midsommardagen 1899. Då tog Alrik Löwenhamn, disponent på Ekeby Konservfabrik vid Medebys denna bild. I mitten vid kaggen syns Henrik Arvidsson Lindarve som utskänkare. På knä där intill N. P. Svensson Hexarve. Längst t.h. kvartetten där spelmännen från vänster är Olle Yttergren, Brynolf Smedberg, Oskar Hesselberg och Oskar Smedberg.

Föreningen var från början endast avsedd för starka friska gossar men har nu fått ge vika för det täckta könet och man började släppa in flickor i idrottens värld. Här utövades bland annat gutniska idrotter och Intresset för gotländsk idrott har varit djupt rotad i Ekeby och det var därför naturligt att brödraskaran vid Smide engagerade sig i denna verksamhet. ”Smidessorkarna” kallades de och var de fem bröderna Vilhelm, Brynolf, Mårten, Oskar och Sigurd Smedberg. Nu hade brödraskaran också ett stort intresse för musiken och skyttet, verksamheter man även bedrev i Ekeby bollklubb.I familjearkivet vid Smide finns bl.a. en bild från en sådan sammankomst 1 Ekeby bollklubb. Bilden är från förra seklets sista år. Den visar hur och under vilka former man samlades. Detta brukade ske varje söndagseftermiddag under sommarhalvåret då man spelade ”pärk”. På kvällen var det dans under ”aiki” där hela bygdens befolkning brukade samlas och ha trevligt.
En annan bild visar den gotländska olympiatruppen från 1912 som skulle presentera gotländska idrotter vid olympiaden 1 Stockholm. Till att representera gotlandstruppen vid de olympiska spelen utsågs Visby bollklubb och Ekeby bollklubb. Varje förening skulle utse 8 man. Från denna inbjudan finns i familjearkivet vid Smide bl.a. utdrag ur ett protokoll av den 9 febr. 1912 från ett styrelsesammanträde inom Gotlands Idrottsförbund där man anmodade Ekeby bollklubb att inkomma med förslag på deltagare. I detta ”landslag” återfanns givetvis Smedbergara: Brynolf, Mårten och Sigurd. Laget hade många uppvisningar i Stockholm däribland på den då nybyggda Stadion och f.ö. spelade laget pärk i Stockholms parker under en hel vecka. Vid olympiaden fanns en gotlänning med ”på allvar”. Det var visbypojken och diskuskastaren Gunnar Torkel Nilsson som på den tiden hörde till den svenska eliten. Någon medalj lyckades han dock inte lyckades han dock inte erövra.

Emil Nyberg vädjade till Ekebyborna.
I gårdsarkivet finns vidare ett handbrev till Brynolf Smedberg från den kände förespråkaren för gotländsk idrott löjtnanten Emil Nyberg i Visby. Redan under 1880-talet gjorde han sig känd som en framstående pärkspelare och blev den som vid de första stora tävlingarna i Visby 1890 i spetsen för Visby bollklubb tog hem första pris i Han kom att arbeta för en enad gotländsk idrottsorganisation samtidigt som han värnade om det kulturarv som låg i de ”gotländska folklekarna”. Av det bevarade handbrevet framgår tankarna kring en ny och stark gotländsk organisation. Nyberg skriver till Brynolf Smedberg i Ekeby bl.a. följande. ”Ekeby socken har alltid varit en af de förnämsta härderna för ren Gotländsk idrott. Då nu Wisby bollklubb tagit initiativet till bildande af en organisation för uteslutande gotländsk idrott, tillåta vi oss i första hand vända oss till Eder under anhållan, att Ni ville genom att ingå i organisationen stödja de gotländska folklekarna och dess framtid. Anslutningen till föregående års och detta års täflingar har varit sådan, att det till fullo framgått, att det ej är bra som det är. Den gotländska idrotten har på 1880 o 1890-talet kunnat samla ett 60-tal anmälda pärklag och en åskådarnas antal hafva varit uppe på 5 å 6.000 personer. Sist voro väl de täflande lagen knappt ett 20-tal och åskådarna c:a 25 persöner…” Emil Nyberg, denne förkämpe för gotländsk idrott, var sålunda orolig för den utveckling som medfört att intresset så snabbt förändrat sig endast på ett 20-tal år från den tid han var aktivt verksam inom sporten.
”…Vår egen idrott i vår egen hand…”
Längre fram i brevet kommer Nyberg med ett förslag, ”…osökt har tanken på en sammanslutning, en kraftig sådan, så småningom banat sig fram och tidpunkten är inne att taga organisationen af vår egen idrott i vår egen hand. Några andra än gotlänningar kunne ej förstå den och trots uppoffringar som enskilda idrottsmän gjort att demonstrera den för fastlandet, så har hvarje försök i den vägen runnit ut i sanden. Riksförbundets ledning i Stockholm har senast i somras till fullo bevisat, huru liten och ringa förståelse den har för oss…”
Brevet är daterat den 11 oktober 1912 och Nybergs kommentar om missnöjet över riksorganisationen grundar sig sannolikt på det samarbete som kom till stånd inför den gotländska olympiagruppen sommaren 1912.
Oavsett hur utvecklingen sedan kom att gå är dessa bevarade handlingar i gårdsarkivet vid Smide av ett visst intresse då de speglar den känsla man hade för den medärvda gotländska idrotten och dess speciella grenar. Intressant är också det stora intresse som visades för gotländsk idrott under slutet av 1800-talet där de ”gotländska folklekarne” kom att bli ett sannskyldigt folknöje som drog tusentals människor och hade en förankring i lokala klubbar där hela familjer på olika sätt fick deltaga — ofta kanske bara för samhörighetens skull.