IF Gute – Gotlands Idrottshistoriska Förening

IDROTTSFÖRENINGEN GUTE
bildades 1905

Uppgifter om idrottsföreningar på Gotland Ur Sveriges Idrottsfolk VI-VII år 1948

Idrottsföreningen Gute
Postadress: Visby. Tel.: 764 & 794.

Medlemsantal: 132. Program: Fri idrott, fotboll, handboll, bandy, orientering, skidsport och damidrott. Klubbdräkt: Vit tröja med klubbmärke, blå byxor med vita revärer. Tävlingsplats: Gutavallen, gräsplan med 5 st. löparbanor, belägen c:a 300 m. från Visby järnvägsstation.
Föreningen bildades den 5/1 1905 på initiativ av hrr Torsten Bergström, Walter Risinger, Erik Lysholm, Ragnar Alyhr m.fl. samt anslöts till RF år 1910.
Bland idrottsmän som utmärkt sig inom nationell konkurrens märkas Detlow Liljeborg med 2: andraplacering vid junior-SM i stavhopp 1946, Leif Åbom 3:a i kulstötning vid junior-SM 1941 och Karl Albert Söderström å 3000 m. med resultatet 8.50.0 vid junior-SM 1941. År 1940 segrade föreningens lag i Sundbybergsterrängen kl. III.
Till hedersmedlemmar ha kallats Valton Johansson, Carl Ekelund, Hans Bergqvist, Tor Ekelund, Eric Lysholm, John Munthe, Rudolf Tiberg, Sven Monthan och Rolf Tigerhjelm.

PER G. AHLER, f. 6/6-25 i Visby. Representerat juniorlagen och B-lagen i handboll från 43 samt juniorlaget i fotboll 41-42. Distriktsmästare (juniorer) i fotboll och handboll 42. Skolidrotts- och kandidatmärket i guld.
ÅKE ENSTRÖM, journalist, f. 28/10-17 i Visby. Sekreterare i Gotlands Idrottsförbund från 43. Tidigare vice ordförande. Ledamot av friidrottssektionen 43-45. Tidigare representerat Slite IK och Visby Tennisklubb. Utövar friidrott och tennis. Distriktsmästare i terräng (lag) 41-42, d: o 4×1500 m 40-41. 2:a placering i DM å 800 och 1500 m 41, d:o å 800 m 43. l:a placering i Visborgsterrängen 42. Landskapsrepresentant i friidrott 43-44. Personliga
rekord 100 m 11,6, 400 m 52.8, 800 m 1,59,2, 1500 m 4,06,4. Friidrottsmärket i silver.
E. FOLKE ERIKSSON, tvättmästare, f. 17/10-13 i Ströms, Jämtland. Tidigare representerat Bodens IF, A 7 IF 34-42 och Visby AIK 42-45. Utövar handboll i A-laget samt skidsport. Distriktsmästare i handboll 42-44. Landskapsrepresentant i handboll 43. Skidmärket i silver.
AGE FRANKING, studerande, f. 4/5-24 i Visby. Tidigare representerat I 18:s IK. Utövar handboll i A-laget från 42. Fältidrottsmärket i 3 guld, riksidrottsmärket i brons.
NILS ERIK HEDBOHM, studerande, f. 29/4-29 i Visby. Representerat juniorlaget i fotboll från 44. Distriktsmästare (juniorer) 45-46. Kandidatmärket.
LARS ERIK HELLSTRÖM, frisör, f. 9/7-25 i Visby. Materialförvaltare från 44. Representerat. A-laget i handboll från 44. Distriktsmästare 43. Utövar även friidrott och fotboll. Distriktsmästare (juniorer)) å 110 m häck 44-45, 3:e placering i junior-DM 43. Personliga. rekord: Höjd 1,65, 110 m häck 17,3.
INGVAR HERMANSSON, kontorist, f. 24/10-27 i Tingstäde. Utövar friidrott. 3:e placering i junior-DM å 100 m 46. Personligt rekord: 100 m 11,7. Skolidrotts- och skolskidmärket i guld.
K. LENNART JÖNSSON, sjukvårdare, f. 12/9-22 i Kristianstad. Ledamot av fotbollssektionen från 45. Tidigare representerat Långö AIK, Kils AIK 38-39 och Visby AIK 40-45. Utövar fotboll och handboll i A-lagen från 45 samt bandy. Distriktsmästare (juniorer) i fotboll 40. Magistermärket i brons.
DETLOV K. A. LILJEBERG, jur. studerande, f. 8/2-26 i Visby. Styrelseledamot 43-45. Utövar friidrott och tyngdlyftning. 2:a placering i junior-SM i stav 45 -46, distriktsmästare i stav 44-45, d: o (junior) i höjd 45. 2a placering i Akademiska mästerskapen i stav 45. Landskapsrepresentant i friidrott 7 gånger. Personliga rekord: Stav 3,60, höjd 1,68, 100 m 11,2, tvåarmsstöt 105,0, -ryck 72,5, -respektive 70,0 kg.
GÖSTA LÖVGREN, gymnastikdirektör, f. 4/1-10 i Umeå. Ordförande från 44. Ordförande i Gotlands Gymnastikförbund från 44. Tidigare representerat IFK Hedemora och KFUM:s IF, Örebro. Utövar friidrott och inomhusidrott. Distriktsmästare i grenhopp, mellanhopp, höjd och stående höjd 10 gånger, i längd 3 gånger. Landskapsrepresentant i friidrott för Dalarna, Närke och Gotland. Personliga rekord: 100 m 11,5, längd 6,91, höjd 1,75, grenhopp 2,35, mellanhopp 4,19. Riksidrottsmärket i guld med bronsplakett, skidlöparmärket i guld, friidrottsmärket i silver, magistermärket brons. IFK Hedemora klubbstandar, Dalarnas Gymnastikförbunds silvermedalj.
FOLKE R. ODIN, köpman, f. 23/5-10 i Visby Vice ordförande från 45. Kassör 34-35. Kassör i Skidfrämjandets Visbyavdelning från 45. Utövat fotboll och handboll i A-lagen samt bandy och simsport. Distriktsmästare i fotboll 3 gånger d: o i raka hopp 34 och 36. Magistermärket i guld.
RYNO PERSSON, inkasserare, f. 25/11-21 i Visby. Ledamot av handbollssektionen från 45. Tidigare representerat Visby AIK. Utövar friidrott. Distriktsmästare å 110 m häck 42 och 44 samt. 2:a placering å 110 m häck 46, å 400 m häck 41-42, 44-45. Landskapsrepresentant 41-42, 44-45. Personliga rekord: 110 m häck 16,8, 400 m häck 60,0 Fältidrottsmärket i guld, riksidrottsmärket brons.
ALLAN O. PETTERSSON, studerande, f. 31/1-29 i Visby. Representerat A-laget i fotboll från 44, juniorlaget i handboll från 44 samt A-laget i bandy från 45. Distriktsmästare (juniorer) fotboll 2 gånger 45-46. Skolidrottsmärket i guld.
ANDERS OVE PETTERSSON, studerande, f. 5/2-29 i Visby. Representerat juniorlaget i handboll från 44. Utövar även friidrott.2: a placering i junior-DM i längd 46. Personliga rekord: 100 m 11,8, längd 6,19.
STIG A. PETTERSSON, verkmästare, f. 10/6-22 i Visby. Lagledare i fotboll och handboll från 44. Representerat Visby IF:s A-lag- i fotboll 39-44 samt IF Gutes A-lag i handboll från 43. Distriktsmästare (juniorer) i fotboll 38 -39 samt 42 (seniorer). Landskapsrepresentant i fotboll 42 och 44.
BO GUSTAV SVENSSON, studerande, f. 30/4-29 i Stenkyrka. Tidigare representerat Stenkyrka IF. Utövar fotboll i juniorlaget från 44. Distriktsmästare (juniorer) 46. Skolidrotts-märket i silver, skidskyttemärket i brons.
KARL AXEL THIMGREN, lagerbiträde, f. 26/6-22 i Visby. Ledamot av Bordtennisförbundet från 46. Representerat Visby IF 35-39. Utövar handboll och fotboll i A-laget från 45 samt bordtennis. Fältidrottsmärket i silver.
OLOF UHR, studerande, f. 12/12-27 i Visby. Representerat juniorlaget i fotboll från 43 samt juniorlaget i handboll från 44 och B-laget från 45. Distriktsmästare (juniorer) i fotboll 45. Skolidrottsmärket i guld.
SVEN UHR, studerande, f. 11/4-29 i Visby. Representerat juniorlaget i fotboll från 44 samt junior- och B-lagen i handboll från 46. Distriktsmästare (juniorer) i fotboll 45-46.
LEIF ÅBOM, kontorist, f. 25/10-22 i Visby. Kassör från 44. Sekreterare 45. Styrelseledamot av Gotlands Idrottsförbunds friidrottssektion från 45. Tidigare representerat IK Mode, Stock-holm samt KA 3:s IF. Utövar friidrott samt handboll i A-laget från 38. Distriktsmästare (juniorer) i kula 41 och diskus 42, d:o (seniorer) i kula 39, 41, 45-46. 3:e placering i Svenska juniormästerskapen i kula 41. Distriktsmästare (juniorer) i fotboll 42. Landskapsrepresentant i friidrott. Personliga rekord: Kula 14,08, diskus 39,68. Friidrottsmärket i silver, riksidrottsmärket och stip.-medaljen i brons.

Vårt namn var från början G.S.F., dvs Gotländsk sportförening. Ett ljushuvud, jag tror det var undertecknad, kom nämligen med det förslaget, att föreningen skulle heta Gotlands Sportförening, men att vi till att börja med, innan vi hade samlat alla gotländska idrottsmän uder vårt standar, skulle göra en liten namnändring och skriva Gotländsk i stället for Gotlands.
Som synes saknades inte hopp om en ljus framtid for föreningen. Att denna också från början fick vind i seglen, ha vi nog utom medlemmarnas kolossala entusiasm huvudsakligen att tacka trafikchef Alfr. Runeberg, som med stor beredvillighet ställde klubbhus och idrottsplats till föreningens förfogande, något som på den tiden helt saknades på Gotland. Som klubbhus fick lusthuset i järnvägens park tjänstgöra.
(Bengt Runeberg. Kassör åren 1904-1910).

Några rader om I F Gutes tillkomst
(Jubileumsskriften 1904 – 1934)
Ansvarig utgivare Allan Sandström

IF GUTE

När vi inom I. F. Gute under föregående år dryftade frågan att på lämpligaste sätt celebrera föreningsjubileet, framkom förslaget om en jubileumsskrift. De ekonomiska kalkylerna för densamma visade dock att saken under dåvarande omständigheter var outförbar. Ingenjör Bengt Runeberg gjorde vid ett besök under hösten åter frågan aktuell och med löfte om hans bistånd beslöts utgivandet av denna skrift.

När arbetet nu föreligger färdigt och vi se tillbaka på de gångna månaderna märka vi, huru oändligt okvalificerade vi varit att utan den värdefulla hjälp, som kommit oss till del, fullfölja detta arbete.
Den vi först av alla vända oss till med ett varmt tack är ingenjör Bengt Runeberg, som icke endast med ett värdefullt bidrag utan även genom uppoffrande arbete bland äldre medlemmar lyckats hopsamla den penningsumma, som möjliggjorde utgivandet av denna skrift.
Även i övrigt har ingenjör Runeberg med osvikligt intresse och genom värdefulla råd och upplysningar varit oss det stöd, förutan vilket vi ej hade kunnat genomföra vårt projekt.

B.r. Lars Lundström, Åke Kroon, Karl-Erik Pettersson (Simpen) Kurt Andersson, Nils Nilsson, Bengt Hässelgren

Trettio år i en förenings historia är en mycket lång tid. Många medlemmar ha under denna tid lagt ned mycket och intresserat arbete för föreningen och många idrottsgrenar ha stått på föreningens program.

Genom denna minnesskrift vilja vi giva läsaren en inblick i föreningens verksamhet under de gångna 30 åren; dock har huvudintresset koncentrerats på Gutes första år, då vi ansett dessa bidrag som de värdefullaste. Bland de äldre medlemmarna väcka de till liv de första idrottsåren och för den nu-varande generationen lämna de kännedom om Gutes tillblivelse och utveckling till den nuvarande storklubben på Gotland.

Några källor finnas icke bevarade, varför vi, för att kunna fullfölja vårt önskemål, ha måst anlita äldre medlemmar, som ur sina minnens skattkammare plockat fram sina hågkomster och beredvilligt nedskrivit desamma. Vi bedja få framföra vårt vördsamma tack till alla bidragsgivare.
Deras visade intresse för oss har blivit den största glädjekällan vid arbetet med denna minnesskrift.

Vi överlämna härmed I. F. Gutes Jubileumsskrift 1934 i läsarens händer och be om överseende för dess fel, men hoppas att genom den uppnå ett än större intresse för föreningen från såväl yngre som äldre ledlemmars sida, ty detta är för oss den största drivfjädern till förnyade ansträngningar att föra förningen framåt.
Visby i februari 1934 Styrelsen

IF Gute st.fr.vä. Willy Herrey, Inge Karlsson, Stig Karlsson, Yngve Myhrbäck, Evert Lind, Göran Engström, Freddy Jonsson Åke Kroon, Paul Qviström, Erik Andersson, Lars Lundqvist.

Minnen från IF Gute-basarerna
Sällan har väl framtiden för herrar styrelseledamöter inom en förening, bestående av handlingskraftiga optimister bland skolpojkar med idrott som enda och gemensamma egendom, tett sig så pass dyster som våren 1910 tedde sig för I.F.G:s styrelse.

I kassan fanns inga slantar och räkningar från förra säsongens ”mästerskapstävlingar” började visa sina pockande anleten. Men med lövsprickningen föddes tanken, som skulle rädda oss – en basar. Tanken, knappt tänkt – blev till en kommitté och till kommittén anslöt sig alla som kunde tänka, känna och drömma som
I.F.G:are. Runeberg och Alyhr skötte den ekonomiska delen.
Att med ett så betydande underskott i kassan, vinna förtroende hos framstående köpmän som Sam Larsson, trävarumannen, konditorer, färghandlare och icke minst den välkända firman V Sandberg, hade sina intressanta och roliga poänger.
Men pojkfantasien, den okuvliga viljan samt ringaktandet av rätten att sätta vederbörande målsmäns namn som eventuell säkerhet – skaffades krediten. Bergenström skulle ordna med mammor och flickor, som skulle medverka. Bolinares, Ekelundares, Kristianssöners
m.fl. så småningom sönderbankade händer byggde dansbanan och alla stånden. Målningen sköttes av den av den blivande konstnären
F Alyhrs penslar.

Och platsen for det hela var gamla artillerigården på Södertorg.1910 års basar började, om jag ej minns fel, den 7 juli. Dagarna innan hade dessutom en stuga, som tillhörde en målare förhyrts. I stugan skulle kokas kaffe och där skulle dessutom vara lagerrum, kontor m m.
Innehavaren, målaren, var emellertid en personlighet av betydande mått, som hjälpte oss avsevärt. Målaren höll nämligen modet uppe på oss då oroligheterna hopade sig. Han hade också en gitarr med flera strängar i behåll och med den som ackompanjemang sjöng han klämmiga frälsningssånger. Han var en bohéme-natur, trots att han trodde att brännvin och cognac var bra mot äggvita.

Vi hade rätt så stora svårigheter att få artister till den cabaret-varieté, som ingick som ett led i basarens nöjesliv. Målaren hjälpte oss med idéer och rekvisita. På natten till den stora första dagen då basaren skulle öppnas kunde vakten meddela stora högkvarteret i målarens stuga, att det regnade kraftigt. Färgen rann från kulisser, skyltar m m.
flaggorna hängde sorgligt – men målaren visste att en kulen morgon blir en vacker dag och klockan 4 e m sken solen i kapp med de blanka 50- och 25-öringar, som ramlade in i inträdeskassan.
Basaren var från första stund en framgång. Reklamen var fräckt välskött och folk trängdes för att komma in. Från dansbanan hälsades alla välkomna av Henrik Kristianssons 4-radiga dragspel.

Det var en orkester, som dög länge. Konditori, smörgås, tombola m.fl. stånd lockade ledda av giriga mammor och förtrollande flickor som medhjälpare.
Dansbanan var ett stort tält utan tak i vanlig bemärkelse, ty taket var ett stort träd, i vilket konferencieren, herr ynglingen ”Licken” Ljungholm förklädd till apa anmälde numren. Han spelade även solo på lergök.

Vid premiären inträffade emellertid ett intermezzo, som var rätt så spännande. Huvudnumret var nämligen – eldstukning – utfört av kaskadören och volontären vid 1 27, Johansson.
Johansson var också vår vän. Han hade hjälpt till vid en cirkus, och trodde sig kunna sluka eld. Johansson kostade utan rekvisita 5 kr pär kväll. För eldstukning behövde kaskadören blån, fotogen, denaturerad sprit och brännvin. Det senare att svälja 5 minuter före uppträdandet.
När vi presenterade vidundret Johansson förut nämnde målare och denne fick höra rekvisitlistan och se kaskadören blev han allvarligt sjuk. Vi skaffade medicin.
Till gengäld fick vi av målaren låna en särk, som målaren i sin tur utan förfrågan tillgripit i linneskåpet. Särken ingick i herr kaskadörens klädsel. Han var nämligen slutligen klädd i – nackbena, visande hans militära ställning, korta byxor, visande hans lurviga ben, särken bemålad med indiska bokstäver, visande hans släktskap med fakirerna.
Vid premiären ”skåpade” Henrik Kristiansson och Walter Pettersson filade ”De skarpa kaskadörernas marsch” under vilken Johansson från Visborgs slätt, modigt och artistiskt travade runt arenan for att så småningom stanna vid blånhögen.
Kaskadören stoppade blån, länge, mycket länge i munnen. Luntan lämnades till honom. Kaskadören viftar flott med den likt en spansk tjurfäktare. Han blir så småningom blå i ansiktet, ögonen rulla. Alla blir oroliga – vad kommer att ske.
Den samlade styrelsen inom I.F.G. vet ingenting. Alla stirrar, stirrar. Luntan närmades herr kaskadörens mun – och då, ja då – nös kaskadör Johansson från slätten, så att eld och blån flög ur näsa och mun på honom ut över publiken, ”Licken” förlorade balansen och föll ner i salongen. Man väntade kaos – fiasko.

Men Johansson och målarens särk räddade situationen, ty Johansson var konstnär. Med särken torkade han eld och blån ur mun som näsa. Han småsvor visserligen – men artistiskt. Gjorde gesten mot publikum och ramlade in i omklädningshytten – där målaren vid åsynen av särken – tog en cognac.
Kaskadörens nummer skulle på grund av applåderna ha bisserats, men var detta för tillfället omöjligt. I stället så kördes publiken, utan att ha fått njuta av övriga nummer ut, ty genom applådåskorna för Johanssons eldstukning väntade massor på inträde.

Vi hade flera föreställningar utan Johansson och eldstukning, ty en odalman, som blivit animerad av andra elddrycker ville absolut sjunga solo och gjorde det till tre fullsatta ’salongers” förtjusning.
Priset var ju endast 75 öre för vuxen person. Sedan vi så fått ut bonden, hade vi ordinarie program med ordinarie estradör och det hela. Vi förtjänade pengar.

Söndagen, andra dagen, var ännu bättre ekonomiskt sett. Allt gick som smort, så att I.F.G:s kassör kunde åtföljd av basarkommissarien så småningom tåga till Gotlands Bank och insätta en summa som måste skrivas med fyra siffror. Utanför banken stod flera I.F.G:rare och väntade på att få höra vad kassör Klint hade gjort för min då han mottog det svindlande beloppet.

1911 års basar var basaren av 1910 lik. endast med det undantaget att vi alla var mer erfarna och rutinerade.. Reklamen till denna basar var fullkomligt amerikansk. Det var extratåg på Gotlands järnvägar (egentligen anordnat för travtävlingen som då ägde rum på Visborgs slätt). Vi annonserade över hela Gotland, att det var för basaren. Det var nog den ur ekonomisk nettosynpunkt finaste basar, som över huvud taget ägt rum på låt oss blygsamt säga hela jorden. Men innan jag säger hur mycket pengar kassör Klint fick sätta in påI.F.G:s konto vill jag påminna om den femma som en nigande blyg visbytärna inkasserade från ingen mindre än Sveriges dåtida störste konstnär Anders Zorn.
Alla måste ju bevista basaren, så även Zorn, som låg med sin lustjakt mitt i hamnen. Knappt lade Zorn på lördagseftermiddagen löst inträdesbiljetter för sig och sitt glada sällskap förrän ett ilbud sändes från högkvarteret, att hos en ledande bok- och pappersfirma inköpa befintliga vykort, föreställande Zorns mest kända motiv.
Genom den väna flickan erbjöds nu Zorn, att köpa några tryck utförda av världens störste målare, Zorn.
Zorn, som eventuellt var en blygsam man, ville icke personligen köpa, men en i hans sällskap köpte för hela fem kronor. Zorn gav emellertid den rodnande flickan en smeksam klapp på kinden och log hjärtligt. Lyckostunder – hon för klappen – vi för femman

II övrigt är icke mycket att tillägga annat än att nettovinsten var c:a 1.700;- kronor och att kassör Klint icke lät sig imponeras.
Men I, som läsen detta, förglömmen icke, att det var pojkar från 12 till 16 år, som av intet startade och genomförde dessa basarer och det gjorde det, därför att de höll samman och alla hade en och samma vilja.
./Lången.( Från Gutes Jubileumsskrift 30 år 1934)

Gute-bladet årgång 2 nr 1