GOTLANDS FOTBOLLSFÖRBUND
bildades 1921
Bilder
Tidningsurklipp
GA-bollen
GA-Bollen-Trofén
GFF 50 år
Seriekalender 1948-49
Årsberättelse 1957
Årsberättelse 1963
Gotlands Domareklubb 1948 – 1988
1921 -1946. En återblick på de gångna 25 åren.
Det var i en synnerligen hård jordmån våra veteraner och tidigaste föregångsmän inom fotbollsvärlden hade att odla sin kära hobby. För vår tids uppväxande släkte är det kanske en gång långt före vår tid överallt i världen möttes med stort motstånd. I England t.ex., fotbollens moderland, fördömdes spelet om läderkulan som skadligt och rått, ett ”bestialiskt raseri”, ett ”develishe pastime”, ett djävulskt tidsfördriv. Kanske beroende på att spelet mestadels bedrevs på gator och torg med ringa eller intet hänsynstagande till trafikanter. Kanske också av den enkla orsaken, att lädret då för tiden innehöll allt annat än luft utan fylldes med vad som närmast stod till buds t.ex. mossa, hår, hö, sand (!) eller ”hästbönor”. Vid skolorna förbjöds spelet. En anteckning vid ett engelskt college talar sålunda om studenternas sed att i samband med fotbollsspelet vid Mikaelsmäss förtära stora kvantiteter öl, vilket gjorde att spelet måste förbjudas!
Men fotbollsintresset överlevde alla förbud, även om det exempelvis i Turkiet behövdes t.o.m. den s.k. ungturkiska revolutionen för att få polismyndigheternas tillstånd och detta så sent som år 1908. Även i Ryssland, där de politiska makthavarna förbjöd alla idrottsliga sammanslutningar dröjde det till långt in på 1900-talet, innan spelet släpptes löst på allvar. Fotboll av modernare snitt började spelas i början av 1800-talet vid en del skolor i England i hård konkurrens med ”gentlemannasporterna cricket och rodd. Avsaknaden av gemensamma regler gjorde dock att utbytet mellan de olika lagen blev mera sporadiskt och det dröjde ända till mitten av 1800- talet, innan några sådana regler kom till. Man enades också vid denna tidpunkt om nödvändigheten av en domare, ja t.o.m. två, vilka tilldelades var sin planhalva. Alltid ett steg framåt för domarkåren, om man betänker att en gång i tiden den förste domaren, även kallad ”markören”, endast tilläts ingripa i spelet högst sporadiskt och då från ett i planens mitt befintligt marmorblock!
Från England gick fotbollsspelet segertåg ut över jordklotet, och givetvis spreds Visby Bollklubb, som stiftades 1878 och å vilkens program fotbollsspelet samma år upptogs. Vi gotlänningar ha därför anledning sträcka på oss i känslan av att ha varit med från allra första stund inom svensk fotboll. Tillsammans med Stockholms och Göteborgs Bollklubbar skedde också den gotländska fotbollens första officiella framträdande år 1885, då man antog gemensamma regler för något, som kallades ”svensk fotboll”, ett mellanting mellan rugby och associationsfotboll, mest överensstämmande med det senare spelet. Dessa regler spriddes över hela landet och användes till år 1895, då engelska regler infördes. Någon sammanslutning eller något utbyte mellan de få föreningar, som vid denna tid idkade spelet, kom dock inte ifråga, utan man spelade mellan lag inom de olika klubbarna. Den första officiella matchen spelades sålunda vid den allmänna idrottsfesten i Göteborg 1887 mellan lag från Göteborgs Bollklubb. Men sedan tog det fart. 1890 var man klar för den första internationella dusten, som stod mellan Halmstads BK och Akademisk Bollkubb, Köpenhamn, med 3–0 de svenske som resultat.
Värvning var inte heller på den tiden något okänt begrepp. 1892 införskaffade en Göteborgsfabrik ett antal skottar, som ganska snart gav Örgryte I. S. vind i seglen. År 1895 var man klar för SM i fotboll, instiftat av samma år bildade Svenska Idrottsförbundet. Örgryte I. S. blev mästare … 1902 bildades Svenska Fotbollsförbundet, vilken organisation dock aldrig blev den riksomfattande sammanslutning, som man tänkt sig. I stället omvandlades 1905 Riksidrottsförbundets sektion för fotboll till Svenska Fotbollförbundet.
Den svenska fotbollen hade därmed fått den ryggrad, som den behövde för att växa sig stark. Serietävlingar anordnades, vilka 1910 växte fram till Svenska Serien, vilken även den hemfördes av Örgryte I. S. Det internationella utbytet tog fart. 1908 spelade Sverige för första gången mot Norge med 11-3 som resultat, fick samma år stryk av England med 12–1, och besegrades även av Holland och Belgien. Arvfienden Danmark slog oss 1913 i de första matcherna med 8–0 resp. 11-0. 1916 kände jublet inga gränser, när de danske vände hemåt med 0–4 i bagaget.
Följande år, 1917, bildades på Svenska Fotbollförbundets initiativ speciella distriktsorganisationer för fotboll och bandy. Distriktsidrottsförbunden hade dittills upptagit fotbollen på sina program. En särställning härvidlag hade emellertid intagits
av Gotlands Idrottsförbund, bildat redan 1908. Av rädsla för att fotbollspelet skulle döda intresset för de gamla gotländska idrottslekarna vågade Gotlands Idrottsförbund inte ta med fotboll på sitt program förrän år 1917. Påstötningar hade inte saknats.
I. F. Gute motionerade sålunda redan 1911 om detta förkättrade ”spel med sparkboll”. I idrottsförbundets protokoll från detta sammanträde heter det: ”I. F. Gute hadeinkommit med förslag om fotbolls och stafettlöpningars intagande i mästerskaps-tävlingarnas program. Efter en livlig diskussion, varvid framhölls som önskemål att man understödde de gamla gotländska idrottslekarna, avslogs förslaget.” Detta upprepades året därpå med samma klena resultat. 1913 likaså med den skillnaden att stafettlöpning gick igenom. Varje årsmöte var frågan sedan på tapeten i form av motion, tills den äntligen år 1917 tvangs igenom av I. F. Gute med stöd av I.F. Kamraterna. Det beslöts då, att gotländskt mästerskap i fotboll skulle spelas om samma år.
Fotbollshistoria 1960. Föredrag fotbollshistoria 1960-2003. Gotlands fotbollshistoria. Ideella fotbollsledare.
Styrelse GFF 1900-talet. Bilaga DM 1960 talet. Bilaga DM 1970 talet. Bilaga DM 1980 talet.
Bilaga DM 1990 talet. DM damjuniorer 1900-talet. DM damseniorer 1900-talet.
DM herrjuniorer 1900-talet. DM herrseniorer 1900-talet.